muminsmurf

hm... en hel del o tänka på... har en underbar semester hos mormor o morfar här på öland men det är mycket som snurrar i huvudet. men jag vet en sak det är att jag älskar min fina pojke och det kommer vara vi för alltid, ändå verkar det som att det aldrig kan vara 100% bra mellan oss.. visst jag älskar honom och jag litar på att han älskar mig som han säger att han gör men det kommer små problem hela tiden som gör det så sjukt jobbigt... men jag pratade med mormor och morfar idag, de har varit gifta i 48 år i år så de borde veta hur man klarar det, mormor sa att visst har man sina små kriser men det vägs upp med allt underbart man har tillsammans. man finns som stöd för varandra och stöttar varandra, skrattar tillsammans och gör saker ihop. morfar la till att nu för tiden är det mer så att man tror att gräset är grönare på andra sidan men om man verkligen hittat den rätta vet spelar det ingen roll hur grönt gräset än blir. som jag skrev ha de varit gifta i 48 år de betyder att de snart firar GULDBRÖLLOP! det är ganska stort och de har hunnit med en hel del genom åren och de håller fortfarande ihop, ibland kan jag se dem som ett ungt nygift par hihi! det är så det ska vara och ärligt tror jag att det är så det kommer vara för mig och min älskling, vi har det lite tufft nu ett tag sen när vi kommit över det så kommer det vara guld värt att ha stått ut! jag kommer aldrig att lämna honom och jag vet att det är han eller ingen som gäller! jag har blivit upp lärd så att när något börjar spricka lagar man det istället för att slänga bort det, det är samma sak med förhållanden. haha som min mormor berättade när jag sa att förr om ens tröja gick sönder lagade man det, hennes svar blev, ja man lagar och lagar och lagar och när det bara är en massa lagningar överallt så får tröjan till sist ett nytt liv genom att man väver en tras matta av den! jag tror att det är så det är med äkta kärlek, man lagar det som är trasigt gör det starkare till sist är det så starkt att det vävs till en ny matta och man får tillbaka den hållbarheten som var från början men man ser den på ett nytt sätt. min älskling är min bästa vän, han är min själs frände och tillsammans klarar vi allt! jag har aldrig känt så här för någon! äkta kärlek! underbara känslor! vill aldrig förlora min älskade aldrig! XOXO love girl ;)

tänk att man kan vara så lycklig men ändå olycklig samtidigt. jag vet att jag älskar dig ändå gör allt så ont i hjärtat, vi har sagt att vi ska prata om allt men jag vet inte om jag klarar av det? jag älskar dig över allt trotts det som hände senast den 19/5 men du verkar inte älska mig trotts att jag när det var slut mellan oss försökte komma över dig genom att hitta andra o va med.. jag förstår när du säger att du inte känner dig speciellt älskad men jag var ju inte oskuld när vi träffades första gången och vi var faktiskt inte tillsammans när jag va med nån annan än dig så på det sättet kan jag faktiskt inte förstå, vi sa att vi skulle börja om på nytt, men det blev inte så eller? förstår inte ens, jag vet att vi behöver prata, du behöver få förstå hur jag känner efter allt det som hänt och vi behöver prata som vi gjorde i Uppsala innan det tog slut på riktigt... som jag skrev, vi behöver lösa allt som går att lösa och det som ska glömmas glömmer vi... visst kommer det inte vara lätt men jag vet att vi klarar det bara vi känner samma sak... jag vet vad jag känner men jag är osäker på vad du verkligen känner... jag vet att ingen någonsin kan ta din plats i mitt liv och du vet att jag försökte komma över dig men det gick inte, kärleken vann och precis som jag sa kan man inte lura sig själv att tro att man tycker eller känner något annat än det man egentligen gör..jag vet att jag älskar dig och aldrig vill va med nån annan än dig! det funkar inte med nån annan, det är bara du i mitt huvud hela tiden... om du bara visste hur skit jag mått efter det som hände och hur jag kämpade för att hålla mig levande, kämpade för att klara av dagarna men framför allt nätterna når min bättre hälft inte var på sin plats... jag mådde skit och jag betedde mig som skit, brydde mig inte om mig själv ett dugg, försökte bara fylla det tomrum som blev efter dig... försökte och försökte utan att lyckas... varför kan vi inte ta det här som de vuxna människor vi är? varför har jag så svårt att sätta ord på det jag känner när jag ser i dina ögon? allt jag känner då är bara en obeskrivligt stor kärlek! jag säger att allt är bra och det är inget men det är bara för att jag inte vill dra upp en massa känslor utan bara känna den där härliga känslan som den 24/6 när jag äntligen var med dig igen! det finns inget som slår den känslan med dig! jag vet att jag älskar dig! du är mitt allt, min värld och det kommer du alltid att vara! du är de jag lever för utan dig finns inte jag! jag har försökt att tänka lite på det som hände den 19/5 men det har varit svårt, det var till och med jobbigt i morse när vi gick förbi samma ställen som då. men jag vet att så länge det inte händer igen är det du och jag för alltid! tack för att du kunde ringa upp mig efteråt och be om ursäkt för det dumma du sa och att du även kunde förklara varför du sa som du gjorde idag! jag älskar dig för det! och jag vet att du säger ibland att jag inte kan förklara mig och och att jag aldrig säger varför jag gör/säger som jag gör eller varför jag inte svarar men ibland behöver jag lite tid att gå igenom vad jag känner för att säga en sak men mena en annan... hoppas du förstår hur jag menar? ibland tar det ett tag innan man kan förklara sig för med en gång kanske man inte inser varför man gjorde eller sa på ett visst sätt. jag saknar dig min älskade och vi har haft en underbar helg denna helgen och jag skulle göra allt i världen för att få uppleva den igen! att bara få vara dig nära dessa nätter och dagar har varit värt mer än livet självt! jag har varit jag igen, jag har fått vara hel och inte halv som jag är utan dig! jag har din tröja och luktar på den för att minnas hur du luktade förut... du luktar inte så längre men den funkar när jag saknar dig riktigt mycket! fan jag saknar det vi hade! vill ha det så igen! våran säng står orörd, våran california king bed! jag har inte rört våra saker mer än att jag tagit min favorit kudde och lite små saker! klarar inte av att gräva i det, till och med matkassen med torr varorna står orörd i köket bortsett från att det saknas lite havregryn från när jag gjort chokladbollar! jag vet att jag vill ha det livet vi hade när allt var bra! önskar att vi kunde få det igen! jag älskar dig över allt! jag vet jag är lite svartsjuk och du vet det också, jag är rädd att du ska hitta nån bättre än mig men du vet också att jag verkligen inte vill att du gör det för jag skulle aldrig klara det! utan dig i mitt liv är allt upp och ner och inget är som det ska! jag tänker på dig 24 7 och jag vet att vi har haft olika syn på saker och ting men vi kan komma överens om allt bara vi pratar om det.. och du vet jag sa förut att du va tvungen att välja mellan mig eller drogerna men jag kan acceptera dig för den du är och acceptera att du vill ta dem ibland så snälla försök acceptera mig för den jag är, att jag ibland behöver lite tid innan jag kan prata men att jag även tycker att det är lättare att skriva ner allt jag känner istället för att säga det. jag saknar dig och jag vet att vi kan klara det här tillsammans så länge vi håller oss samman och så länge jag har dig klara jag vad som helst, hoppas du känner det samma! XOXO älskar dig min underbara KRAM